Pupbunnies

24 Juni, 2024

Alltså, vad hände? 

Vi är redan efter midsommar och som juni har sprungit på…

När man är lärare är skolavslutningstider alltid intensiva, men i år blev det lite extra mycket eftersom jag släppte en studentklass. Sist jag gjorde det så tog min äldsta dotter med audhd också studenten. Hennes enda mål med gymnasiet var att få gå på bal och vara med på utspringet. Hon lyckades faktiskt också fixa två betyg, ett i svenska och ett i engelska. De sista åren hade hon en lektion i veckan eftersom hon blev sjukskriven på grund av kaoset inuti henne under tiden vi kämpade för att få en utredning som aldrig blev av, iaf inte förrän efter totalt 4,5 år. Och betygen säger ingenting om hennes förmågor. Det är helt enkelt så att om man inte blir sedd eller förstådd och inte får hjälp fast man skriker efter det, då går det inte att fokusera på inlärning.

Men, hennes mål nåddes och vi var på samma studentbal och hade en mysig kväll ihop med mina fina estetelever. Och på den här tiden var hon tvungen att dygna för att kunna bli klar med sina rutiner innan hon kunde lämna huset. Ändå  klarade hon av att vara med på ett litet hörn när min klass hade champagnefrukost hemma hos oss. Sedan öppnade hennes pappa, min man och även kollega, en bakdörr på skolan när hon hade fixat sig, en kvart innan våra 350 studenter skulle springa ut. I svart studentmössa med egentillverkat smycke i form av en fjäril och en ametist, svarta kostymbyxor och en svart topp på hennes späda och extremt välsminkade gestalt så sprang hon ut!!! Av sin klass fick hon smärtsamt nog utnämningen Klassens frånvaro. Av oss fick hon Familjens DJ ❤️ och hemma väntade släkt och familj. En fantastisk dag som också innebar en sååå stor lättnad för henne. Efter denna dag så är inte längre varje dag ett misslyckande. 

Ett halvår senare fick hon sina diagnoser och blev också beviljad aktivitetsersättning. Att leva hennes liv är faktiskt en heltidssysselsättning och jag beundrar hennes förmåga att leva i nuet, i skapandet och utifrån sina villkor ❤️ Om tre år tar vår yngsta studenten, hon börjar läsa teknikprogrammet till hösten. Just nu sitter vi tre och myser i äldsta dotterns sambos föräldrars stuga med underskön utsikt över sjön Skagern. Livet är en förunderlig resa och jag är tacksam över den stormiga färd som har tagit oss hit! Tänk vad jag har lärt mig mycket! Och utan vår gemensamma resa kring utforskandet, kampen, sömnlösa nätter, oro, villkorslös kärlek, utredningar, autism och adhd – inga Pupbunnies ☺️

Nu har jag sex och en halv vecka utan några direkta planer framför mig. Det känns helt underbart ❤️

Med en förhoppning om en underbar sommar för oss alla!

Kram Pupbunnies och Åsa